Den egentliga starten med pansarfordon i Sverige sker redan 1921, då inköptes i Tyskland i största hemlighet, delar till 10st vagnar av typ LKII. Denna modell konstruerades under första världskriget och kan betecknas som omodern redan innan vi genomför köpet. Men vi hade ingen erfarenhet av stridsvagnar, och någonstans ska man ju börja. Det var väl då också precis som idag, en kostnadsfråga. Vagnarna fanns fördelade i två kompanier på Svea livgarde (I 1) från försöksstarten 11/8 1922 fram till 1928 då all stridsvagnsutbildning flyttas till Göta livgarde (I 2) där de används ända till 1939.  

Några svenska officerare fick tidigt på 1920-talet åka ut i Europa på olika studiebesök, bland annat till Frankrike. Dessa resor gör att man kommer i gång med svenskbyggda försökspansarbilar redan 1925. Det var tre bilar, alla byggda på chassi från Tidaholms Verkstads AB. Denna lastbilstillverkare var på den tiden mest känd för sina brandbilar. De tidigaste försöken med pansarbilar genomförs vid kavalleriet.    

Officiellt börjar inte truppslaget pansartrupperna sin historia förrän 1/10 1942, då görs fyra gamla regementen om till pansarregementen. Dessa fyra var, det 1939 nedlagda Göta livgarde I 2 i Stockholm, återuppstår nu i Enköping som P 1, Skånska kavalleriregementet K 2 i Helsingborg blev P 2, Södermanlands regemente i Strängnäs blev P 3 och slutligen gjordes Skaraborgs regemente I 9 i Skövde om till P 4.

 

P 1  P 2  P 3/P 10  P 4 
       
 1942 - 1980  1942 - 2000  1942 - 2005  1942 - 

 

Allt efter att åren går kan vårt svenska försvar utökas med hjälp av att samhällsekonomin utvecklas bra på 50- och 60-talet. Dessa utökade försvarsekonomiska möjligheter att köpa och tillverka mer materiel så ökas också antalet regementen. De nya som tillkommer är I 19 i Boden som ombildas till P 5. Norra skånska infanteriregementet I 6 blir P 6, södra skånska infanteriregementet i Revinge blir P 7 och I 18 i Visby blev P 18.

   

P 5/I 19 P 6 P 7 P 18
       
1957 - 2001*/ I 19 1963 - 1994 1963 - 1963 - 2005